Jag rör mig i gränslandet mellan akvarellens tunna lager och akrylens fetare.
Tvivlar på vad jag kan.
Att jag överhuvudtaget kan.
Det pågår i mig just nu.
Men låter jag inte penseln möta min duk, händer inget.
Jag får bara stå ut.
Lager för lager.
Kanske målar jag över allt.
Börjar om.
I gränslandet är det bara jag som bestämmer.
Och det är det jobbigaste av allt.
Anteckning till mig själv
En natts sömn och en halv arbetsdag som förflutit.
Målningen känns något bättre.
Har beslutat mig att låta den vila.
Inte göra något drastiskt.
Men låta färgskalan spilla över på en gammal målning.
I bilen till jobbet lyssnar jag på ”Den Framgångsrika kreatören”.
Ett samtal mellan konstnärerna Karin Holmström och Nadja Wedin.
Inspireras.
Känner igen mig.
Det blir viktigare och viktigare för mig vad jag fyller mellanrummen med.
I gränslandet mellan jobbet och hemma.
I gränslandet mellan sömn och vakenhet.
I gränslandet mellan vila och aktivitet.
Fyll inte mellanrummen eller gränslandet med detta:
Nyhetsrapporteringar – skapar oro.
Slöscrollande på sociala medier – skapar passivitet och hjärndimma.
Jag ska bli drottning av Gränslandet.
Där ska landskapet bestå av tunna lasyrer, tjock färg, fotografier och ord.
Jag tar på mig den osynliga kronan nu.