En av mina elever körde fast idag och jag peppade, nästan pushade hen till ett beslut.
Jag tänker på begreppen makt och motstånd som jag ska jobba med.
Ju mer jag uppmuntrade ju större blev elevens blockering och det ledde nästan till en oförmåga och ovilja att måla.
Vi kom runt det sen.
Tillsammans.
Att två ord kan kasta nytt ljus på vardagliga situationer i undervisningen är intressant.
Vi lärde oss något båda två idag.
Jag är tacksam över att få vara mitt i processen.
Att undervisa och undervisas parallellt ger stora insikter.
Jag längtade hem till ateljén hela arbetsdagen, men när jag väl var hemma och hade all tid i världen att
måla började jag svara på jobbmail och snegla på tavlan.
Jag fortsatte med att scrolla i telefonen och snegla vidare på tavlan.
Jag började städa runt omkring tavlan, lyften en pensel, ångrade mig och fortsatte istället flytta saker från en hög till en annan.
Tillslut fick det vara nog med prokrastinering.
Jag startade min pomodoro-app och tvingade mig själv att jobba på beting men kastade om tiden.
Istället för att jobba 25 min och ta en paus på 5 minuter, gjorde jag tvärtom.
Jag fortsatte städa i ateljén, gjorde en snabb (och ganska meningslös meditation) jag sprang ner i lägenheten och satte igång en tvättmaskin och plötsligt ringde timern.
Nu började mina 5 minuter.
Jag la upp några färgklickar på paletten, men fick syn på en poscapenna och tog tag den istället.
Små små prickar växte fram i ett litet hörn av duken, sen ringde timern och jag började städa igen.
Efter 10 minuter blev jag trotsig och gav mig på tavlan fast det var 15 minuter kvar på min paus.
Vansinnigt beteende att trotsa sig själv, men det var förlösande och jag började måla utan hejd till klockan 01 på natten.
Mest målade jag över det gula, men mitt i tavlan växte två röda harpaltar fram.
I morgon är jag ledig för studier.
Det betyder en heldag i ateljén.
Jag undrar hur det kommer att gå.
Jag är nervös och förväntansfull.
