Jag trodde att jag glömt bort hur man skriver.
Eller, inte hur man skriver rent mekaniskt, mer hur man berättar något.
Den där känslan av att bokstäverna böljar, krokar i varandra och skapar egna små berättelser mellan de ord som jag från början tänkt mig, den har fattats mig.
Det kallas nog egentligen för flow.
Flyt.
Jag börjar om.
Jag trodde att jag hade glömt bort hur det känns att ha kreativt flow.
Fast sanningen ligger nog i att jag inte befunnit mig i rätt sinnesstämning för att kunna skriva eller måla på det sättet.
Tom Waits ska ha sagt något i stil med att ”ska man hitta inspiration måste man befinna sig i sammanhang där inspirationen kan finna en”.
Och det stämmer, för när jag får vara ledig ett tag, skrota omkring och tillåta mig att falla in i min egen rytm, kommer det där flytet tillbaka.
I bland räcker det bara med att jag vilar mig, så kan jag vakna en morgon med en färdigformulerad text i mitt huvud (som sen såklart byter riktning eftersom bokstäverna böljar och krokar i varandra lite som dom vill) eller med en ny färgpalett i mitt sinne.
Andra gånger är det från yttre stimuli, något jag söker upp själv eller som bara kommer till mig, som gör att jag får tillbaka min lust och förmåga.
För så känns det.
Som att jag förlorat förmågan.
När den återvänder kan jag knappt hejda mig.
Allt måste ut.
Samtidigt.
Det är en omöjlighet att måla och skriva på samma gång och jag känner mig frustrerad över att det här inte sker under första dagen av mitt lov.
Men då måste jag backa och fundera lite.
Det är en förbannelse och en välsignelse att jobba med det man älskar.
Varje arbetsdag befinner jag mig i stora vackra bildsalar tillsammans med elever som målar, fotograferar, skulpterar, filmar, tecknar och syr.
Vid min sida har jag också kollegor som brinner för samma saker och som lär mig nytt.
Varje dag.
Det är en ynnest.
Ett privilegium.
Men jag ger också bort mycket av min inspiration.
Ordet inspiro kommer från latin och betyder ungefär att blåsa liv i.
Vissa dagar har jag blåst ut så mycket att jag nästan får andnöd.
Så det är kanske inte så konstigt att jag behöver min vila för att kunna andas in igen.
Idag var det Lisa Ekdahls vinterprat som förlöste mig.
Hennes röst och tankar blev som ett djupt andetag under morgonbestyren.
Hon blåste liv i mig när hon berättade om sin låtskrivarprocess.
Jag har en sådan självpåtagen regel som är att jag sätter på en mockabryggare med kaffe i på spisen. Under den tid det tar för kaffet att bubbla upp och bli färdigt hinner jag lyssna på en låt eller titta på en låt på YouTube. När kaffet kokat klart är det en signal att jag ska ta gitarren börja skriva. Det är ett sätt att inte tillåta mig distraktioner men ändå välja en inspo-låt innan jag börjar. Plus jag blir barnsligt glad av kaffelukten.
En variant på den självpåtagna ramen är att jag tar ut en bok på måfå ur bokhyllan, slår upp en sida vilken som helst och läser EN mening. Inte mer. Sedan tar jag gitarren och börjar skriva. Det ingår inte i reglarna att jag måste använda meningen jag läste i boken.
När du själv hittar på reglerna kan en begränsning ofta leda till en öppning. Så är det för mig i alla fall. Välj en begränsning och om du är lagd åt det hållet lägg till en belöning. Något enkelt. Som kaffe som bubblar upp på spisen.
Den verkliga belöningen är såklart själva låten om den nu dyker upp och låter sig skrivas.
Ibland behövs inga regler alls.
Det där väckte något i mig.
En påminnelse mig om att inspiration ofta finns i de små ritualerna.
I vardagen.
Vi ger, vi får, vi andas ut och in.
Själv lyssnar jag ofta på Land- och sjöväderrapporten för att få inspiration till ett blogginlägg.
Många av mina texter har utgått från Skandinavien och flera intensiva lågtryck.
Poddar med personer som intresserar mig får mig också att lyfta blicken och se något nytt.
Pomodoro-metoden är magisk för mig.
Utan den vetetusan om jag hade klarat vare sig utbildningen eller färdigställt några tavor.
Jag bläddrar i böcker, precis som Lisa, men ofta i jakten på hur andra konstnärer löst bildtekniska svårigheter eller arbetat med ytor och färg.
Promenader i tystnad är också riktigt bra för min kreativitet.
Och nu sitter jag här och skriver.
Äntligen.
Jag har befunnit mig i det som kallas för kreativ inkubation.
En process där en idé eller ett problem bearbetas omedvetet medan man tillfälligt lägger det åt sidan.
I kurslitteratur jag läste under min utbildning beskrevs det som en central del av kreativa processer och problemlösning.
Särskilt inom konst, vetenskap och innovation.
Jag vet allt det här.
Ändå är det så lätt att få andnöd.
Men om jag ske ge dig mitt eget recept på kreativitet och flow ser det ut såhär:
Recept på Kreativitet
Ingredienser:
- 1 stor kopp vila och återhämtning
- 2 skedar yttre stimuli (musik, böcker, eller natur)
- 1 nypa regler eller begränsningar (valfria)
- 3 droppar ritualer (koka kaffe, lyssna på en låt du gillar eller bläddra i en bok)
- 1 generös mängd tid att skrota omkring
- En skvätt tålamod
- En handfull insikter från vardagen
Tillagning:
- Förbered grunden:
Börja med att ge dig själv tid att vila.
Vila är som att förvärma ugnen – för kreativiteten.
Nödvändig för att idéerna ska kunna mogna och ta form. - Tillsätt yttre stimuli:
Inspireras av något som väcker din lust att skapa, som Lisa Ekdahls tankar, en låt på YouTube, en bild eller mening från en bok.
Ett vinterprat eller en podd.
- Rör ner ritualer:
Skapa en enkel men effektiv rutin, som att sätta på en mockabryggare med kaffe eller lyssna på Land och sjöväderrapporten.
Ritualerna är som jäst – de hjälper inspirationen att växa och ta form. - Addera regler och begränsningar (valfritt):
Om du känner dig vilsen, sätt upp en självpåtagen regel.
Det kan vara att läsa EN mening ur en bok, starta pomodoro-appen eller att skriva under tiden kaffet bubblar.
Begränsningar kan ge oväntade öppningar. - Låt processen sjuda:
Ge dig själv lite tid för eftertanke och stå tå ut i att det inte blir perfekt direkt.
Precis som en gryta som smakar bättre dagen efter behöver idéer ibland vila i det tysta innan de tar form. - Smaka av med insikter:
Plocka upp små detaljer från vardagen. Beskriv doften av nybryggt kaffe eller måla med samma kulör som favoritkudden i soffan har.
Att stanna upp och lägga märke till små detaljer kan ge både krydda och näring till din kreativitet. - Servera med tålamod:
Om inte idéerna dyker upp direkt, ha tålamod. Kreativiteten är som en deg – ibland behöver den bara mer tid för att jäsa.
Och tänk på Tom Waits.
Du kanske är i helt fel kök och tillagar receptet?
Serveringstips:
Njut av resultatet – vare sig det är en målning, en låt, eller en text. Och dela det du skapat med dina vänner eller hela världen.
Hur behåller du ditt kreativa flow?
Jag vill veta.
Kärlek